Musik: M. Ward - The First Time I Ran Away

Musik: The Mary Onettes - Love's Taking Strange Ways

Den 28 februari släpper The Mary Onettes en ny EP, Love Forever. Snälla och generösa som de är har de nu gett oss ett smakprov. Den fantastiska låten Love's Taking Strange Ways går att ladda ner eller lyssna på här och jag rekommenderar alla att göra det!

Reggie Watts: Humor in music

TV: Videokväll hos Luuk (2007-2008)

Under första säsongen, när programtiden var en timme, var Videokväll hos Luuk ett av de bästa programmen som gått på TV. Samtalen behövde inte stressas fram och det fanns utrymme för parenteser. I det lugna och behagliga tempot blev så gott som samtliga intervjuer intressanta. När programtiden kortades till en halvtimme under den andra säsongen tappade programmet lite av dess största styrka men det var ändock ett förträffligt program. Här följer avsnittet med Fredrik Wikingsson, det allra sista i den så fantastiska första säsongen;

Film: The House of the Devil (2009)

The House of the Devil har en fantastisk retrokänsla och den goda smaken att låta det hända relativt lite relativt länge. Man får istället lära känna vår huvudkaraktär och Ti West (som står för både regi och manus) bygger upp en spännande, läskig och intressant stämning. Dessvärre lyckas inte slutet riktigt leva upp till det man under så lång tid byggde upp och det blir lite av ett antiklimax när eftertexterna börjar rulla. Detta till trots är The House of the Devil helt klart en film värd att se, speciellt om man är intresserad av skräckfilm.

http://www.imdb.com/title/tt1172994/

Film: The Big Year (2011)

Det här är en sådan film jag i vanliga fall tycker väldigt illa om. Den moraliserar och pekar stort och tydligt med hela handen på vad som är viktigt i livet. Men jag kan inte låta bli att tycka om The Big Year. Man tycker om karaktärerna (till och med den som spelas av Jack Black) och humorn ligger på en härlig och behaglig nivå, det blir aldrig överdrivet och fånigt som så ofta. Visst är det amerikanskt och sentimentalt så det räcker och blir över men The Big Year är en trivsam liten film jag kan rekommendera de flesta att se.

http://www.imdb.com/title/tt1053810/

Spel: Batman: Arkham Asylum (Xbox 360, 2009)

Kritikerkåren stod enade i hyllningarna av Batman: Arkham Asylum när det begav sig för några år sedan. Nu är det äntligen dags för mig att ansluta till den stora massan och stämma in i hyllningskören. Detta är ett fullständigt fantastiskt spel! Det finns egentligen inte mycket att klaga på utan jag rekommenderar alla som äger ett Xbox 360 eller Playstation 3 och som ännu inte spelat Arkham Asylum att göra det.

Några saker ska jag allt kunna leta fram att klaga på dock. Exempelvis saknade jag, efter att precis ha spelat igenom Mass Effect, ett lite större djup. Visst tampas Batman med ångest över sina föräldrars död några gånger men allt som oftast springer man enbart från en punkt till en annan för att sätta stopp på Jokerns onda planer och någon djupare mening eller handling finns inte. Jag gillar inte heller hur de valt att göra de kvinnliga karaktärerna så överdrivet sexiga, men det får man väl leva med då det verkar finnas något tvång på att det ska vara så i spelvärlden. Jag tycker mest det är lite tröttsamt och ganska fånigt.

Kontrollerna må vara lite invecklade för en Super Nintendo-spelare som mig. Men efter ett tag lär man sig och alla häftiga saker Batman kan göra flyter på riktigt bra. Det är en skön blandning av action och smygande. Flera välkända skurkar från serien finns med och gör utforskandet av Arkam Asylum spännande och inte alls repetitivt trots att man besöker samma platser flera gånger. Under spelets gång uppgraderar man sig hela tiden med nya förmågor och tekniska finesser som även det tillför mycket till variationen i uppdragen och spelet i stort.

Jag vet att uppföljaren redan är ute och har fått många fina ord sagt och skrivna om sig. Jag tycker ändå man ska börja från början för hoppar man över Arkham Asylum missar man ett riktigt bra spel.

Musik: Radical Face - Bishop's Song

låt: modiga små möss

Artwork av Will

tobikei - modiga små möss by tobikei

Topp 10: Bästa skivorna 2011

Förra årets lista, den som listade de bästa skivorna från 2010, gick relativt lätt och smidigt att skriva ned (trots att den publicerades ett halvår försent). De flesta placeringar föll sig helt naturligt och det fanns, som jag skrev då, en klar favorit. Denna lista har varit betydligt knepigare. Både att placera skivorna men också att begränsa sig till enbart 10 stycken. Så därför fick det följa med några bubblare.

Bubblare: Okkervil River - I Am Very Far, Loney Dear - Hall Music, Det Vackra Livet - Det Vackra Livet, Anders Persson och Carl Smith - På en väg som alltid ledde hem, VNV Nation - Automatic, Ensamhushåll - Ensamericana, Anna Järvinen - Anna själv tredje, Azure Blue - Rule of Thirds.

10. The Decemberists - The King is Dead
9. M83 - Hurry Up, We're Dreaming
8. Jonathan Johansson - Klagomuren
7. Deportees - Islands & Shores
6. Explosions in the Sky - Take Care, Take Care, Take Care

5. Iron & Wine - Kiss Each Other Clean

Kiss Each Other Clean fortsätter i samma anda som The Shepherd's Dog (2007) med fler instrument och mer avancerade låtar än Iron & Wines tidigare skivor som var väldigt avskalade och bestod mest av Sam Beams sång och en akustisk gitarr. Denna skiva må vara något ojämn men topparna är så höga att den gott och väl förtjänar en femteplats på årets lista.

Bästa spår: Rabbit Will Run

Lyssna via Spotify

4. Fleet Foxes - Helplessness Blues

Äntligen har uppföljaren till 2008 års bästa album kommit. Kanske kan man klaga på att det låter ungefär likadant men samtidigt är det väl knappast någon nackdel när det låter så här fantastiskt bra? Fleet Foxes låter som Fleet Foxes och det hoppas jag de fortsätter göra - i all evighet!

Bästa spår: Helplessness Blues

Lyssna via Spotify

3. The Pains of Being Pure at Heart - Belong

Visst behövs det lite upptempo ibland och då kan jag inte komma på många bättre band än The Pains of being Pure at Heart. Deras självbetitlade debutalbum var ett av 2009 års bästa album och den efterlängtade uppföljaren borde inte göra någon besviken. Här blandas fantastiska och glada melodier med dystra texter, precis som det ska vara.

Bästa spår: Heart in your Heartbreak

Lyssna via Spotify

2. Bon Iver - Bon Iver

Bon Iver står bakom vad som kanske är 2000-talets bästa skiva; For Emma, Forever Ago (2007). Så mina förväntningar på det självbetitlade andra albumet var minst sagt skyhöga. Gissa om jag då blev glad när de infriades med dunder och brak! Det låter mer experimentellt, är mer elektroniskt och inte lika avskalat men fortfarande fullständigt makalöst bra.

Bästa spår: Perth

Lyssna via Spotify

1. Radical Face - The Family Tree: The Roots

Ben Cooper hamnade (tillsammans med Alex Kane) på andraplatsen förra året med deras Electric President-skiva The Violent Blue. I år finns det dock ingen skiva som kan hindra honom från att knipa den åtråvärda förstaplatsen. The Family Tree: The Roots är fullständigt magisk. Harmonierna, melodierna, texterna och stämningen. Allting är så gott som perfekt.

Bästa spår: Always Gold och Ghost Town

Lyssna via Spotify

Tidigare listor: Bästa skivorna 2010 | Bästa skivorna 2009 | Bästa skivorna 2008